Lådan

Tänk utanför lådan
Då undrar ni kanske: Vad fan är lådan? Kokar den kaffe?
Och viktigast av allt: Kan man äta den?

För att göra er alla besvikna så måste jag säga att jag inte tror att den går att äta. Eller ta på. Eller se. Och den gör definitivt inte kaffe.

Den välkända lådan är faktiskt ingen låda alls. Det är väl mer en metafor för ett mått av de självklara ramarna. Är det innanför lådan skulle man kort sagt kunna säga att det är regelbundet och uppenbart. Är det utanför lådan är det helt enkelt motsatsen till det föregående. Inte regelbundet och inte särskilt uppenbart.

Som vi alla vet är att tänka som analsex: Det är inte många som klarar av det och ännu färre som gillar det.

Inom lådan är allt inom säkra ramar. Allt är som det är och som det ser ut att vara. Det känns tryggt och hemtrevligt. Man skulle kunna jämföra det med din hemstad. Ditt krypin. Din lägenhet eller ditt eget rum. Men ditt rum är inte så stort jämfört resten av huset, trädgården, kvarteret, landet och till och med världen.
Samma sak gällande lådan.

Det kanske är tryggare att tänka innanför lådan. Men för att du ska kunna dra lite mindre uppenbara liknelser och paraleller, med andra ord tänka, måste du lämna ditt rum, eller lådan och bege dig ut utanför de trygga ramarna där det finns mer plats till sådant som att tänka. Men där allting inte är lika uppenbart, tryggt och säkert.

Vilket de flesta inte verkar gilla.

Det är inte värt att offra den tryggheten för den ökade tankekapaciteten. Det är lätt att förvirra sig själv eller med andra ord kanske gå vilse ute i världen eller i detta fallet utanför lådan. Man behöver förankra sig lite. Kunna hitta tillbaka. Binda ett snöre runt midjan så att man hittar tillbaka ut ur labyrinten när man besegrat odjuret.

Har man väl tagit steget utanför lådan måste man återvända dit. Man kommer inte nöja sig med de gråa, kala men säkra väggarna insidan erbjuder. Och det är inget fel med det! Hade vi inte vågat röra oss utanför hade vi antagligen varit kvar i stenåldern. Det behövs kreativt och annorlunda tänkande för att man ska kunna utvecklas.

Det gäller bara att veta när man ska sluta och kunna göra så.

Det kanske är därför många är rädda för att ta klivet ut. Rädda för att de inte kommer kunna gå tillbaka när de behöver...

Det var allt för ikväll. Ha en bra natt tillsammans!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

FiskFilosofen

En blogg om allt mellan fisk

RSS 2.0