FiskFilosofen

Tjoho!

 

Som rubriken förtäljer ska vi idag granska magi. Dock hade jag inte tänkt granska själva fenomenet i sig, utan ur en mer litterär synvinkel.

 

För enkelhetens skull tar vi som exempel en serie böcker som de flesta borde vara bekanta med, Harry Potter.
J.K. Rowling är vad jag fått höra den enda författaren som genom sina böcker blivit miljardär, så folk gillade uppenbarligen serien. Dock var det typ sextioelva böcker det handlade om, så teoretiskt sett blir det sextioelva gånger pengarna från en ensamstående bok. Men man hade ju inte varit intresserad av att läsa resten om man inte gillade de föregående så de måste ändå hållt en viss standard.

 

Jag har inte läst böckerna, men även fast jag har sett de flesta filmerna vet jag att jag inte har särskilt mycket att säga till om angående själva böckerna. Om det i böckerna förklaras vad jag tänker ta upp får ni gärna hojta till, jag vill inte fara med osanning och leda folk på villospår.

 

Som rubriken även förtäljer ska det idag handla om logik.
Man skulle kunna säga att logikens lagar är min bibel. Jag försöker se logik i allt och granskar logiska mönster så ofta jag kan, både medvetet och undermedvetet. Finner jag ingen logik blir jag jävligt frustrerad eller skyller på i detta fallet författaren, alltså den som har skapat det jag granskar.

Harry Potter serien är ett exempel som helt och hållet saknar logik eller som gömmer den väldigt väl. Magi i allmänhet brukar gå i samma fotspår.

 

Alla elever på Hogwarts, skolan där de lär sig nyttja magi, är där av just den anledningen.
De läser i böcker och övar i praktiken på att vifta med sin stav samtidigt som man talar i tungor för att få oförklarliga saker att hända. Och det är just det som stör mig.

 

De får aldrig lära sig om varför magi fungerar, bara att den gör det och hur de ska använda det till sin fördel. Det verkar inte som om någon alls har någon aning om vad de egentligen sysslar med. De vet bara hur de ska göra för att uppnå önskat resultat.

Är det kanske bara ett fåtal som vet? Är det en uråldrig kunskap som inte lärs ut till vem som helst? Eller var det helt enkelt så att någon bara råkade snubbla över fenomenet magi och fick testa sig fram?
Kunde man inte åtminstone som läsare/tittare fått någon slags förklaring? Eller hade det förstört mystiken och atmosfären författaren vill uppnå?

 

I vilket fall som helst tycker jag att det är ett väldigt "billigt" sätt att skriva på. "Det bara är så, acceptera det och läs vidare istället din snokande jävel".
Det blir nästan lite i stil med religiös logik:
"Du ska inte ifrågasätta magi, det bara är som det är för att magin känner för att vara som den är av anledningar som endast magin själv känner till och som du som människa inte är värdig att veta".
Den största skillnaden där är att i detta fallet fungerar magi. Man bara får inte en förklaring till varför. Religion fungerar väl med på ett visst plan, det når åtminstone sina mål. Men detta för att folk är idioter och/eller dåligt informerade, som väljer att tro på det även utan några hållbara bevis alls.

 

När jag skriver vill jag ha en logik i allt. Om det inte finns en logisk koppling så nöjer jag mig inte förrän jag kommit på en. Eller fyra.
Då talar jag främst om när jag skriver romaner eller noveller. Jag vill ha en story som håller. Helst utan några hål alls. Jag är inte nöjd förrän jag uppnår det. Och jag förstår mig inte på folk som nöjer sig med mindre än så.

 

Jag är medveten om att det inte har med storyn i sig att göra i detta fallet. Det kan vara en bra story även om nyckelkoncepten som bygger upp den är väldigt abstrakta.
Vi kan jämföra med någon av de miljoner filmer som på ett eller annat sätt innefattar spridningen av ett virus eller liknande som gör folk till zombies.

Hade det inte känts lite "fattigt" om det bara helt plötsligt var en massa zombies överallt utan att man någonsin fick veta varför?
Någonting sprider sig på något sätt. Vi ser att det fungerar, vi ser vad det gör. Men åtminstone jag hade blivit jävligt frustrerad om man inte fick reda på mer än så.
Och det är lite så jag känner om magi.

Alla har vi väl någon gång hört talas om världsfenomenet Facebook.

 

Alla har vi väl någon gång hört talas om det som världsfenomenet Facebook använder sig av för att mäta populäritet (utöver hur många nära kära vänner man har) nämligen Likes eller Gillningar som man skulle kunna kalla det i långa landet lagom.

 

Namnet på detta sätt att mäta populäritet tycker jag förklarar bra själv vad det var till för ifrån början.
Man visar att man gillar en bild/status. Alternativt att man håller med om vad det står, eller att man vill ligga med personen som la upp det.

 

På senare tid kan man även gilla grupper och sidor.
Det är ett väldigt bra sätt att visa att man gillar ett band/en artist, en politisk ideologi, hästar som inte finns, knark, tv-spel eller vad mer man kan tänkas göra en grupp/sida om.

 

När man gillar en av dessa sidor får man även ta del av vad dem som skapade gruppen lägger upp på sidan, eftersom att sidans inlägg kommer upp i ditt nyhetsflöde.
Självklart är detta endast relevanta ting som har med sidan och dess innebörd att göra. Eftersom att det finns så mycket att skriva om brevbäraren Dag-otto i Snålvatten och jäkelskap så blir det aldrig idétorka så att man tvingas gå över i att endast skriva en hälsningsfras vid alla våra lika trevliga högtider.

 

Det finns de som jobbar hårt för sina gillningar.
De bakar cupcakes, går till gymmet, tar kort på sin otroligt vackra spegel, delar med sig av sina djupa tankar, kritiserar andras djupa tankar eller uppdaterar alla om precis vad man gör precis när man gör det, dygnet runt, alla dagar i veckan. Samma tid samma kanal. (Ska be facebook införa en funktion som uppdaterar ens status om vad man drömmer medans man sover så att alla ens kära vänner kan hållas uppdaterade även då.)

 

Sedan finns det de som får gillningar ändå.
Tänk om du kunde hjälpa till att bota cancer genom endast ett knapptryck. Tack vara världsfenomenet facebook så kan du det!

 

Jag skulle kunna sätta mitt högra ben på att alla som någon gång varit inne på facebook någon gång har sett en status/bild där det står ungefär: "Gilla om du..." alternativt "Like if you..." Eller "Ignore if..." "Share if..."

 

Ett bra exempel är en bild på något i stil med ett barn eller en hund eller liknande med texten "Like if you think this is cute, ignore if you don't have a heart"

Jag förstår inte riktigt logiken i det hela.
Antingen tycker du att det är gulligt eller så har du inget hjärta. Rätta mig om jag har fel men jag är relativt övertygad om att åtminstone majoriteten av de som har kompetens till att använda facebook har ett hjärta eftersom att ni vet, vi behöver ett hjärta för att pumpa runt blodet i vår kropp som vi, ni vet behöver för att leva.

 

Så om det finns någon enstaka individ som på något mirakulöst sätt klarar sig utan ett hjärta är det okej om denna inte gillar bilden eftersom att den stämmer in på kriteriet för att ignorera.
Ifall denna individ nu råkar tycka att det är gulligt med en hundvalp som lagts upp på ett av de största sociala medierna för att ge uppladdaren uppmärksamhet blir det plötsligt mycket svårare.
Eftersom att man inte både kan gilla bilden och ignorera den får han/hon med facebooks oskrivna regler inte tycka som denna vill, och känner sig därför antagligen väldigt kränkt.

 

Föresten!
Visste ni att man måste tycka om glass för att komma till himmelen efter döden? (För er lyckligt lottade som tror på ett liv efter döden förståss.)
Häromdagen såg jag en bild på en skål med glass med texten "Like if you love icecream, ignore if you want to go to hell."
Så för alla er som jobbar hårt med att befinna er på en viss plats en viss dag i veckan där ni äter er frälsares kropp och dricker hans blod har jag dåliga nyheter. Allt hårt arbete är förgäves om ni inte älskar glass.

 

Det är inte bara åsikter det handlar om.
Det bästa sättet att få gillningar på måste vara att lägga upp en bild involverande alla regnbågens färger och skriva "Like if you see your favorite color."
Eftersom att alla färger vi känner till finns med på bilden och åtminstone de flesta har en favoritfärg så är antagligen sagd färg med på färgskalan i bilden, och därför "måste" alla som sett bilden gilla.
Om man är lika lättmanipulerad som majoriteten av de sociala mediernas användare vill säga.

 

Man kan även utnyttja människors välvilja för att få läsare.
Som jag nämnde tidigare kan man gilla grupper och sidor.
Utformningen på namnet på sidan är mycket viktigt för att få läsare. Det lättaste sättet är att utnyttja att de flesta antar att allt alla säger är sant och att de gärna gör vad de kan för att hjälpa till. (Så länge det inte betyder alltför stor personlig uppofring av tillgångar eller tid.)

För ett tag sedan såg jag en sida med namnet "1 million likes and my dad quit drugs."
Varför skulle någon ljuga om något sådant för att få folks uppmärksamhet? Det skulle vara kul att se konversationen mellan fadern som pundar och sonen/dottern.

"Min son/dotter, om du gör en sida på facebook och får 1 milljon gillningar så lovar jag med hela mitt hjärta att jag ska sluta ta droger"

Men som sagt, vem skulle ljuga om något så absurdt bara för att få läsare?

 

Det kanske bara är jag som stör mig.
Det är för visso ingen stor grej egentligen.
Man bara trycker på en knapp. Man lyder blint uppmaningen man får om att trycka på knappen av en helt irrelevant anledning i och för sig. Men det är ändå bara ett knapptryck.

Det är dessutom väldigt förståeligt.
Man vill ju inte att alla ens vänner ska få reda på att man accepterar djurmisshandel, eftersom man inte gillat en bild. Hur det gör någon skillnad om man gillat bilden eller inte förstår jag inte, sist jag kollade ändras inte ens åsikter alltför mycket beroende på vad man gillar och inte gillar på facebook.
Men eftersom att hur man ser ut utåt är det allra viktigaste vill man ju inte att det ska bli några missförstånd om det nu skulle råka vara så att någon av ens vänner har särskilda privilegier på facebook och kan se vilka bilder/statusar man observerat, förstått innebörden av och sedan ignorerat, eftersom att vi vanliga dödliga inte kan se vad våra vänner kollat på utan bara vad de gillat, kommenterat på och lagt upp/delat, och därför inte har en aning om man faktiskt sett bilden och ignorerat den eller om man helt enkelt bara inte sett den.

 

Men det är fortfarande ingen stor grej.
Nej, kanske inte. Men om jag sagt åt folk att suga av mig om de inte tycker att man borde återinföra slaveri tror jag inte att det hade varit lika viktigt att visa hur sprudlande full med moral man är.

Sensmoralen antar jag är att moral gäller endast när den är lätt tillgänglig och när det inte går ut över individens komfort eller försämrar dennas standarder.
Eller att väldigt många hade behövt lära sig att tänka mycket mer självständigt och vara lite mer kritiska till saker och ting.