Tjoho!

 

Som rubriken förtäljer ska vi idag granska magi. Dock hade jag inte tänkt granska själva fenomenet i sig, utan ur en mer litterär synvinkel.

 

För enkelhetens skull tar vi som exempel en serie böcker som de flesta borde vara bekanta med, Harry Potter.
J.K. Rowling är vad jag fått höra den enda författaren som genom sina böcker blivit miljardär, så folk gillade uppenbarligen serien. Dock var det typ sextioelva böcker det handlade om, så teoretiskt sett blir det sextioelva gånger pengarna från en ensamstående bok. Men man hade ju inte varit intresserad av att läsa resten om man inte gillade de föregående så de måste ändå hållt en viss standard.

 

Jag har inte läst böckerna, men även fast jag har sett de flesta filmerna vet jag att jag inte har särskilt mycket att säga till om angående själva böckerna. Om det i böckerna förklaras vad jag tänker ta upp får ni gärna hojta till, jag vill inte fara med osanning och leda folk på villospår.

 

Som rubriken även förtäljer ska det idag handla om logik.
Man skulle kunna säga att logikens lagar är min bibel. Jag försöker se logik i allt och granskar logiska mönster så ofta jag kan, både medvetet och undermedvetet. Finner jag ingen logik blir jag jävligt frustrerad eller skyller på i detta fallet författaren, alltså den som har skapat det jag granskar.

Harry Potter serien är ett exempel som helt och hållet saknar logik eller som gömmer den väldigt väl. Magi i allmänhet brukar gå i samma fotspår.

 

Alla elever på Hogwarts, skolan där de lär sig nyttja magi, är där av just den anledningen.
De läser i böcker och övar i praktiken på att vifta med sin stav samtidigt som man talar i tungor för att få oförklarliga saker att hända. Och det är just det som stör mig.

 

De får aldrig lära sig om varför magi fungerar, bara att den gör det och hur de ska använda det till sin fördel. Det verkar inte som om någon alls har någon aning om vad de egentligen sysslar med. De vet bara hur de ska göra för att uppnå önskat resultat.

Är det kanske bara ett fåtal som vet? Är det en uråldrig kunskap som inte lärs ut till vem som helst? Eller var det helt enkelt så att någon bara råkade snubbla över fenomenet magi och fick testa sig fram?
Kunde man inte åtminstone som läsare/tittare fått någon slags förklaring? Eller hade det förstört mystiken och atmosfären författaren vill uppnå?

 

I vilket fall som helst tycker jag att det är ett väldigt "billigt" sätt att skriva på. "Det bara är så, acceptera det och läs vidare istället din snokande jävel".
Det blir nästan lite i stil med religiös logik:
"Du ska inte ifrågasätta magi, det bara är som det är för att magin känner för att vara som den är av anledningar som endast magin själv känner till och som du som människa inte är värdig att veta".
Den största skillnaden där är att i detta fallet fungerar magi. Man bara får inte en förklaring till varför. Religion fungerar väl med på ett visst plan, det når åtminstone sina mål. Men detta för att folk är idioter och/eller dåligt informerade, som väljer att tro på det även utan några hållbara bevis alls.

 

När jag skriver vill jag ha en logik i allt. Om det inte finns en logisk koppling så nöjer jag mig inte förrän jag kommit på en. Eller fyra.
Då talar jag främst om när jag skriver romaner eller noveller. Jag vill ha en story som håller. Helst utan några hål alls. Jag är inte nöjd förrän jag uppnår det. Och jag förstår mig inte på folk som nöjer sig med mindre än så.

 

Jag är medveten om att det inte har med storyn i sig att göra i detta fallet. Det kan vara en bra story även om nyckelkoncepten som bygger upp den är väldigt abstrakta.
Vi kan jämföra med någon av de miljoner filmer som på ett eller annat sätt innefattar spridningen av ett virus eller liknande som gör folk till zombies.

Hade det inte känts lite "fattigt" om det bara helt plötsligt var en massa zombies överallt utan att man någonsin fick veta varför?
Någonting sprider sig på något sätt. Vi ser att det fungerar, vi ser vad det gör. Men åtminstone jag hade blivit jävligt frustrerad om man inte fick reda på mer än så.
Och det är lite så jag känner om magi.