Håller på med ett inlägg gällande global uppvärmning på förfrågan, men så länge får ni ta del av någonting jag kom att tänka på nyligen:

Varför känner vi just de känslor som vi känner?
Vad bestämde från första början att vi ska känna som vi gör när vi är arga just när vi är arga? Kunde det inte gått lika bra med känslan vi känner när vi är ledsna eller glada för att beskriva ilska?

Hade vi alltid förknippat det vi känner till som ilska när vi till exempel är glada så hade det väl varit precis lika naturligt att känna så i samband glädge som det är att känna så i samband med ilska nu?

Har vi blivit präglade till att känna de känslor vi gör? Både ja och nej. Det borde ligga i vår natur eller i vårt dna på ett sätt eftersom att man vet redan som nyfödd vilken känsla som är vad. Vi får senare lära oss att sätta namn på känslorna och kanske en lite större förståelse för dem. Men hade alla plötsligt gått emot sina känslor och hittat på nya så kanske det en dag hade blivit de "korrekta" känslorna. Utveckling på högsta grad.
Det leder mig till frågan:

Har alla människor alltid kännt likadant?
Det kan jag faktiskt inte svara på eftersom att jag inte har lyckats få tag på någon som levde för x antal tusen eller kanske till och med miljoner årsedan till en intervju.
Men så kanske fallet är. Och om några miljoner år kanske människorna som lever då känner helt annorlunda mot vad vi gör idag. Man vet aldrig.
Anledningen till att jag gissar på att det fortfarande kommer finnas människor då är för att det hade varit extremt ologiskt ifall vi hade dött ut redan då med tanke på hur liten tid vi existerat jämfört med typ allt annat före oss.

Hinner inte gå så mycket djupare på det just nu.
Stay tuned for global uppvärmning!